Premiär för åderbråck & celluliter

Då var det åter igen dags för shortspremiär. Har en komplicerad relation till shorts. Eller snarare mina ben. I maj kan de som bäst beskrivas som två vita spiror som fladdrar i varje steg. Mina spiror är dessutom täckta av åderbråck och celluliter, detaljer som har prytt min kropp sedan barnsben. Jag var en tanig tjej med knottriga ben som inte bekymrade mig så värst då. Men nu kan jag ibland tycka att det är rätt trist. Att mina starka och annars så fina ben, som bär mig mil efter mil i löparskorna och som kan ta rejält tunga vikter, ska falla i skymundan av små blå ådror och hål i huden. Jag kan tycka att det är trist att de inte får se så starka ut som de är. Men å andra sidan – va fan spelar det för roll? Sedan när har någonting egentligen definierats av utseendet?

Shortspremiär 2020

Om våren, när kossorna med sina kalvar och mina ben släpps ut, brukar både självförtroendet och självkänslan ändå få sig en stöt. Jag tänker rätt många hemska tankar om min kropp baserat på utseendet, och det är jag förmodligen inte ensam om. Varje år får jag ändå vara tacksam för att jag relativt snabbt inser att alla dessa tankar inte spelar någon roll alls. Jag har tur som springer därför att jag älskar löpning, därför att jag mår bra av det och inte för att bli smalare. Jag har tur som har två ben som tar mig fram steg efter steg, och då får de faktiskt se ut precis hur de vill. Hoppas att du som läser också har en kropp som låter dig göra det du tycker om, och att du i så fall också tar hand om din kropp tillbaka. Om du har det så tycker jag att du kan låta den se ut som den gör.

Så när jag till slut inser att mina ben är både bra och starka så kan jag återgå till att tjata om det som det här inlägget egentligen skulle handla om, nämligen min komplicerade relation till shorts. För om ni som jag har ett par bra ben som går ihop mellan låren har ni förmodligen upplevt smärtan av såren som bildas av friktionen mellan benen när tightsen åker av, det svider rejält. Eller irritationen i att försöka dra ner tygstycket som envisas med att åka upp (ja gud vet vart, är det fiffin som försöker äta upp shortsen?) samtidigt som rumpan passar på att säga tittut där låren egentligen borde suttit.

Känslan att springa i short slår ändå allt, så det är värt det. Mer shorts åt folket, släpp ut spirorna och njut av allt som fladdrar – fjärilar, fett eller tyg. High-five på det!

Shortspremiär 2019

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s