Min fantastiska resa till vegetarian

Det var den 21 juli 2007, jag var 15 år och befann mig på Rinkabyfältet i Skåne tillsammans med ca 20.000 andra scouter på lägret Jiingijamborii. Ett scoutläger som hölls mellan den 14-22 juli med scouter från 31 länder.  Jag var där tillsammans med mina donnor från Karolina Scoutkår – Linnea, Moa, Moa, Sofia och Rebecca. Vi gick även under namnet ”Kott- & Pinnscouterna”, ett ökennamn vi fått från pojkarna i sjöscouterna som tyckte sig vara lite finare och lite bättre, men vi anammade namnet och gjorde det coolt. Precis som vi gjorde med allt vi tog oss för.

Scouting är bland det coolaste som finns, och jag är megastolt över att titulera mig som scout. För en sak fick jag lära mig under mina år i kåren – En gång scout, alltid scout! På lägret fanns det fullt med aktiviteter att sysselsätta sig med. Förutom att bygga upp sitt läger (som gjordes första dagen) skulle man förse sig med mat som lagades i lägrets egna kök. Vi lyckades med hjälp av våra ledare få upp ett dugligt kök, men det var långt ifrån de spexiga fler-rumsköken som andra kårer lyckades med. Vissa hade till och med rinnande vatten! Vi var ärligt talat mest där för roliga discon och att träffa pojkar. Att få vara vaken precis hur länge man ville, ränna omkring som man kände för och snacka skit med sina bästa vänner dygnet runt. Definitionen av frihet för en 15 åring. Man kunde även sysselsätta sig med utmaningar som att slänga sig ut från bungyjump, bestiga höga klätterväggar, spela knasiga spel, motionera mera på volleybollplanen, traska iväg på äventyrliga hajker eller bege sig ut i skogen för att anta kluriga utmaningar som mer kan beskrivas som att ”slänga ut ungdomarna i Robinson-liknande tävlingar, förse dem med ledtrådar för att förhoppningsvis hitta sig vidare till nästa livsfarliga utmaning och med tummarna hållna få samtliga tillbaka vid liv”. Det fanns en miljon andra saker att hitta på också, men jag kan inte rabbla upp allting här. Lita på mig när jag säger att det var skoj.

En sak som ändå var rätt prestigefullt när man var scout var att samla på sig nya märken att sy på sin skjorta. Vi ägnade kanske inte överdrivet mycket tid åt just den aktiviteten men nästsista dagen bestämde vi oss för (eller rättare sagt vår scoutledare) att vi ändå borde komma hem med ett nytt märke för att ha hedern i någorlunda behåll. Det enklaste sättet att få tag på ett nytt märke var att besöka samtliga informationstält som var uppsatta nära vårt läger. Vi var inte dem som överpresterade när det gällde att lära sig nya knopar utan värderade den äventyrliga delen av scoutingen mer. Därför valde vi den enkla vägen. Ett av informationstälten var uppsatta av ”Djurens Rätt”. Där fick vi se en hemsk slaktvideo och samtliga sex flickor blev omedelbart vegetarianer, någonting som inte uppskattades av våra ledare när vi kom tillbaka till lägret för lunch och det serverades kyckling – samma stackars djur vi precis fått se bli brutalt mördade.

Hungern vann över några av flickorna redan vid första lunchen. Jag åt makaroner med ingenting. De andra gav upp vid middagen och tyckte att jag borde göra detsamma. Det hade jag förmodligen också gjort om de inte även hade påstått att jag var ”så himla envis” och ”ändå kommer att ge upp snart”. Well, challange accepted!

Jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna, och när någon påstår att jag inte kommer klara av någonting kan ni ge er fan på att jag sätter all kraft åt att motbevisa personen i fråga. Ju mer jag attackerades med meningar som ”men ge dig nu, du kommer aldrig att klara av det där i längden” och ”snart kommer du äta kött igen, lukta på den här goda fläskfilén” desto mer bestämd blev jag på att jag minsann inte skulle så mycket som att pilla på ett dött djur igen. 15-åriga Matilda var extremt envis och hon skulle inte ge sig i den här frågan. Vi hade bestämt att vi var vegetarianer, och jag stod alltid för mitt ord.

Sista kvällen på lägret var det en stor ceremoni vid stora scenen. Vi tågade dit tillsammans. 20.000 scouter, utsmyckade och tjoande. Flera band och artister spelade, kungen var på plats och vi tyckte att det var livets kväll. Morgonen därpå hämtade mormor och morfar upp mig och Sofia (som är min kusin) och vi åkte tillsammans till vår sommarstuga i Småland där vi skulle spendera resten av sommaren. Det är en viktig del av historien, för där inleddes min tid som vegetarian på riktigt. Min kloka mormor, åh så klok hon är och hon gjorde alla rätt en människa kan göra. Istället för att motarbeta min nya idé som precis alla andra runt omkring mig gjorde, valde hon att acceptera mitt beslut och hjälpa mig. Vi åkte tillsammans med morfar till mataffären och hjälptes åt att hitta ny mat till mig. Att hon lyssnade på mig gjorde att jag även lyssnade på henne, den klokaste personen jag vet. Hon sa att jag visst kunde vara vegetarian men att jag borde fortsätta att äta fisk. Använde kloka argument som jag förstod och accepterade och valde därför att lyssna på henne. Det är förmodligen anledningen till att jag inte har blivit en skörbjugg och sedan dess levt ett mycket hälsosamt liv när det gäller mina kostvanor.

Att som 15-åring bestämma sig för att bli vegetarian innebar att jag redan då fick börja laga min egen mat ibland. Jag fick helt plötsligt mer ansvar då jag själv var tvungen att hålla koll på att jag fick i mig alla näringsämnen, att det fanns mat som passade mig på restauranger och i skolan. 2007 fanns det nämligen inte köttfria korvar, bullar och allt annat som finns idag. Åt man på McDonalds var det bröd med ketchup som gällde. Jag är oerhört stolt över mig själv och det beslutet jag fattade. Även om det 2007 mest handlade om att motbevisa andra så har fler argument växt fram med åren. Idag äter jag inte kött av hälsomässiga- & miljömässiga skäl eller för djurens skull. Jag är övertygad om att beslutet jag fattade den 21 juli 2007 har utvecklat mig som människa. Den 15-åriga flickan som gång på gång fick stå till svars för frågor och påståenden gjorde att hon växte snabbare än andra. En av mina favoritfrågor jag fick var ”Jaha du äter bara djur i vattnet? Men om man ställer en ko i vattnet, äter du den då?”.

Det handlar om okunskap, precis som så mycket annat i världen. Jag har lärt mig att vara öppen och nyfiken, ta reda på mer om saker jag känner mig ifrågasättande mot för att istället kunna bilda mig en egen uppfattning baserad på faktisk information. Jag har lärt mig att det inte alltid finns några rätt eller fel. Vi är bara människor med unika upplevelser och bakgrunder som formar oss till personerna vi är. En åsikt är inte förknippat med ens identitet utan någonting som är fritt att ändra om nya erfarenheter leder till ny kunskap. Döm inte personer, lär känna dem. Om du inte förstår någonting, fråga. Om du inte håller med, håll inte med men respektera också att andra får tycka som de vill. Och var snäll. Var alltid snäll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s