ASICS FrontRunners i Mora – Del 2

Det här är del två av ASICS FrontRuners i Mora. Jag avslutade förra inlägget med en uppdatering från lördagens morgonpass då vi körde pilates med vår teammate Jessica. Därefter var det dags för frukost innan nästa aktivitet.

Trailpass med Jonas Buud

Man vet att det blir bra när det står trail med Jonas Buud på schemat. Lagets egna världsmästare som verkar känna till varenda stig i Mora. Det är en ära att få springa tillsammans med honom. Jag har under åren även haft turen att köra thaiboxning, ruffie, musikquiz och en hel del andra knasigheter tillsammans med Jonas, och jag kan lova att vi har skrattat en hel del åt allt vi tagit oss för.

Photo: Andy Astfalck

Femkamp

Efter trailpasset hade Tobias och Mikko förberett en femkamp, som visade sig bli helt galen. De hade valt ut riktigt tuffa grenar och kanske inte räknat med att tävlingsviljan skulle vara så extremt stark i gruppen.

Första grenen liknade en tipspromenad, med skillnaden att det både gick på tid och att frågorna var gömda utomhus. Vi sprang som tokar upp och ned i skidbackarna, hoppade över bäckar och stängsel för att snabbt som tusan hitta samtliga frågor.

Nästa gren var en lagstafett upp för en backe och tillbaka som avslutades med problemlösning när samtliga lagmedlemmar var i mål. Man skulle då få fyra pusselbitar att bilda ett ”T”. Här blev det blodigt allvar, en del mindre skador när folk föll som furor under stafetten och ett icke ödmjukt firande när mitt lag vann.

Under tredje grenen skulle laget hoppa hopprep och få ihop så många hopp som möjligt. Även här växte tävlingshornen så att det knakade, och mitt lag både skrev mest och vann mest.

Fjärde grenen handlade om balans. Varje lagmedlem skulle på ett ben balansera på en foamroller, och tävlingen gick ut på att få ihop så många sekunder som möjligt. Här briljerade mitt lag dessvärre inte. Moa Hjelmer visade sig däremot vara en riktig stjärna även inom detta område och utklassade resterande tävlande med råge.

Femte och sista grenen blev ett musikquiz. Även detta lyckades mitt lag kamma hem (efter en hel del adrenalin och skrikande), och som ni säkert har listat ut vann jag tillsammans med mitt lag HELA femkampen! Det visade sig att vi var lika dåliga vinnare som förlorare. En inte allt för charmig egenskap, men som vi ändå bär upp och står för. Det viktigaste är att ha kul, och det är ju faktiskt roligast att vinna!

Badtunna & kallbad i bäcken

Efter allt tävlande och springande var det verkligen skönt med ett par timmars häng. Mestadels av tiden spenderade vi i en vedeldad badtunna med en öl i handen intill en iskall bäck som vi badade i mellan varven medan vi såg solen gå ned. Jag kan inte beskriva hur magiskt det här var.

Photo: Mikko Mallo
”Linslusarna”
Video: Mikko Mallo

Sen åt vi lite mer, sov lite mer. Umgicks och fotograferade en ny kollektion. Sammanfattningsvis så var det här en av mina bästa helger i livet. Tack till alla som gjorde det möjligt. Jag har verkligen världens bästa lag.

”Det viktigaste är att ha kul, och det roligaste är ju faktiskt att vinna.”

Anna Matilda Åberg

ASICS FrontRunners i Mora – Del 1

Den 18 september hoppade jag på tåget som skulle ta mig till Mora för en magisk teamträff med mina lagkamrater i ASICS FrontRunner över helgen. Äntligen har jag sammanfattat helgen i såväl text som bilder, och här kommer den första delen av två. Jag hoppas kunna ge er en bra inblick i vad det innebär att vara en del av vårt fina community och att ni ska tycka det är spännande att få ta del av det. Jag vet att många är intresserade av att söka till laget, så här får ni lite pepp på vad som kanske väntar i framtiden.

Första löprundan

Jag anlände till Mora Station klockan 13:33 på fredagen, där Jonas Buud plockade upp mig med sin husbil. Tillsammans med ytterligare några lagkamrater och vår egen fotograf Andy Astfalck åkte vi direkt till Gopshus och Sandsgården där vi skulle bo under helgen. De hade ordnat ett eget rum till mig så att jag skulle kunna dra mig undan när jag behövde, och gå och lägga mig när jag ville. Tack vare det orkade jag vara med på det mesta under helgen.

Den första aktiviteten på schemat var naturligtvis en löptur. Tillsammans sprang hela laget en av de vackraste rundorna i Moras trail som jag någonsin sett. Benen vart blå av alla blåbär när vi sprang genom blåbärsris och skorna leriga av myren. Och där och då mådde jag alldeles underbart. Det finns ingenting som jag älskar så mycket som att springa i skogen.

Vi fick kämpa på ordentligt då vi enhälligt bestämde oss för att vi ville se utsikten på en av bergens toppar.

middag

Därefter var de dags för middag och personalen var minst sagt förvånade över den stora aptiten i gruppen. Och ja, nog äter vi förmodligen mer än gemene man. De lyckades ändå trolla fram tillräckligt med mat, som mestadels bestod av vegetarisk kost. Alla måltider var fantastiska! Många frågar mig huruvida vi förtär alkoholhaltiga drycker på våra träffar. Svaret är ja, det slinker ner ett och annat glas vin. Ibland festar vi rejält, andra gånger tränar vi stenhårt. Vi är som människor är mest.

Efter middagen hade vår eminenta Jesper förberett ett Dala-musikquiz som han till allas jubel framförde på dragspel. Det var en sådan succé att samtliga glömde att fotografera.

pilates

Det blev en hyfsat tidig kväll för min del då det var väckning redan klockan 6:30 för pilates med vår egen ultralöperska Jessica. (Dessförinnan hann många i laget med ett löppass, men det hoppade jag över. Jag behöver verkligen prioritera sömn nu för tiden.) Jösses va jobbigt det var! Vi höll på i lite mer än en timme, och jag hittade muskler som jag knappt visste existerade. Jag var inte ensam om att ha träningsvärk efter det här passet ska jag tala om!

Photo: Andy Astfalck
Photo: Andy Astfalck
Photo: Mikko Mallo

Det var den första delen av ASICS FrontRunners i Mora. Del 2 kommer imorgon.

Galet snedtramp

Nyss hemkommen från en fantastisk helg i Mora som jag spenderat tillsammans med mina lagkamrater från ASICS FrontRunner. Vi har haft en fantastisk helg på alla sätt och vis, och i veckan kommer jag sammanfatta kalaset med fler bilder i ett nytt inlägg. Men nu behöver jag klargöra vissa detaljer kring ett galet snedtramp som förevigades på ett fotografi och som under helgen förvandlades till en riktig snackis!

Jag behöver tydligen varna känsliga personer innan jag publicerar bilden, så det gör jag här. Ogillar ni otrevliga snedtramp kan ni sluta skrolla nu och kika in en annan dag. Här kommer bilden!

Bilden är tagen av fotografen Andy Astfalck som smög omkring i buskarna likt en papparazzi under våra löppass. Sista biten av passet består av utförslöpning i en skidbacke. När jag får syn på Andy i buskarna börjat jag titta uppåt istället för vart jag sätter fötterna. Mina prioriteringar är inte alltid varken genomtänkta eller bra och i stundens hetta kändes en fin bild viktigare än spaning efter potentiella stenar och gropar.

Jag trampar genast snett och faller framlänges mot marken. Och lyckosamt var nog det. För ärligt talat visste jag inte ens att jag hade trampat snett förrän jag fick se den här bilden senare samma kväll. Förmodligen har kroppen varit snabb på att skicka signaler till hjärnan så fort foten vek sig, för det enda jag upplevde var att jag plötsligt druttade i backen. Jag tog i backen med händerna och fick endast några väldigt små skrapsår. Både jag och min ankel mår med andra ord mycket bra!

Kvällens diskussion kretsade kring rörligheten i mina anklar. Bilden ser visserligen helt galen ut, men jag hann inte lägga någon vikt på foten och tror ärligt talat inte att jag besitter någon särskild rörlighet i någon kroppsdel alls.

Här kommer bilderna som knäpptes efter snedtrampet. Lite festligt ändå, om ni frågar mig.

Photo: Andy Astfalck
Photo: Andy Astfalck
Photo: Andy Astfalck

New Hair – Före & Efter

Äntligen har jag tagit tag i att färga håret som utan att överdriva var i stort behov av renovering. För att få bort de svarta tonerna har jag tidigare blekt håret hemma (rekommenderas som ni säkert förstår inte) för att därefter lägga i en ny nyas. Det innebär att får mycket röda och orangea toner när toningen tvättas ut. Nedan ser ni resultatet. Helt utan lockar, smink och annat fuffens.

Före

Efter

Jag har som sagt gjort misstaget att bleka kalufsen hemma, och därefter räddat upp det genom att lägga i en toning. Den här gången blandade jag färgen själv hemma, ni ser vilka produkter jag använde på bilden nedan. Toningen köpte jag på en frisersalong. Som ni också ser blir det färgen alltid mörkare än man tror. Just nu ser den nästan svart ut, men kommer gå mot det brunare hållet efter ett par tvättar.

Jag är åtminstone nöjd. Alltid skönt med nyfärgat hår! Nedan kan ni jämföra resultatet direkt om ni är nyfikna på att se förändringen.

Miljöombyte

Min lägenhet är min trygga zon. Där känner jag mig säker, lugn och trygg. Gillar inte att vistas för långt borta från mitt hem och absolut inte att sova borta. Har skapat en trygghet runt mitt område där risken för panikångestattacker är minimal. Ändå sitter jag i skrivandets stund på Gotlandsfärjan och på väg till min kusins hus på norra ”öjn” där vi ska spendera ett par dagar tillsammans. Hon fyller år och vill såklart fira i sitt älskade hus och jag erkänner motvilligt att jag är i behov av ett miljöombyte.

Trots att jag trivs i min trygga zon så inser jag att jag behöver börja utmana mig själv om jag någonsin ska komma tillbaka till ett fungerande liv. Jag gör det dock i små steg. Ida, min kusin, är en person jag är mycket trygg med. Vi är i princip samma person och jag har spenderat mycket tid tillsammans med henne. Hon peppar mig till att våga nya saker och vet precis vad jag går igenom, vilket är en trygghet i sig.

Trots att vi bara är borta fram till på söndag har jag packat fyra väskor, så det är som det brukar vara. Jag reser aldrig lätt, men den här gången är en väska fylld med målartillbehör och vi ser båda fram emot att tillbringa timmar i stallet framför målardukar, ett utav alla intressen vi delar. Våra planer annars då? Tja inte många alls. Slappa, dricka vin, kanske snickra lite, träna om vi känner för det och kanske läsa en bok. Med andra ord ska vi bara göra exakt vad vi känner för och det är precis vad jag behöver.

Jamen då så, nu närmar vi oss Visby och den långa helgen kan börja. Älskade Gotland, här kommer vi!