Kolarbyn i Skinnskatteberg

Jag har haft en av de bästa helgerna i hela mitt liv. Tillsammans med min käraste, hans syster Malin och hennes sambo Kristoffer reste jag mot Västerås, till Skinnskatteberg för att vara mer precis, för en weekend till skogs. Vi är en bra kvartett, förmodligen världens bästa. En liten familj som alltid har roligt tillsammans. Dags för en parantes. Jag är evigt tacksam för den stora extra-familjen som jag fått från Markus. Vi spenderar särskilt mycket tid tillsammans med svärföräldrarna och svägerskan plus svåger. Svårt med alla titlar. Vi reser tillsammans, har middagar, bruncher och upplever alla möjliga äventyr där emellan. Då är vi en bra sextett. Ja det kallas tydligen så, jag har googlat. Tänk vilken tur jag har haft.

Välkomnandet inleddes med en rundtur i byn, men redan dessförinnan hann vi testa kolet. Det fungerade fint.

Kolet är godkänt.

Kolarbyn har naturligtvis varken el eller vatten. Man lever primitivt, men med en del lyx. Man får hämta eget vatten i bäcken och hugga sin egen ved för att göra upp eld. Däremot behöver man inte oroa sig för varken sovplats eller mat då man bor i färdigbyggda kojor och välkomnas med en stor matkorg innehållande mat vi inte ens behövde tillaga.

Vi inledde helgen med en vandring till dricksvattnet, vilket visade sig vara en ritual i sig självt. Det sägs nämligen att man måste respektera skogsdrottningen för att förtjäna sitt dricksvatten. Det gör man genom att vörda naturen och färdas till vattenbrunnen i tystnad. När man kommer fram till ett brunnslock i skogen sätter man sig på knä och knackar tre gånger på locket. Därefter kan man öppna locket och kupa händerna för att smaka på vattnet. Och vattnet är klart och gott har man välsignats av skogsdrottningen och kan dricka.

Vi mötte ett annat par som låg på knä bredvid brunnslocket när vi kom fram. När de lyft av locket visade det sig att små grodor simmade runt i vattnet. Vi frågade inte vad de gjort för att förarga skogsdrottningen, utan gick fnissande tillbaka till våra kojor och kokade fortsättningsvis vattnet som vi istället tog från bäcken.

Kolarbyn består av tolv stycken traditionella kolarkojor. Där eldar man själv i sin kamin för att värma upp kojan. Man sover på fårskinnsbäddar och tänder ljus för att kunna se när det blir mörkt. Det finns två mycket fina utedass, en samlingsmila och en flytbastu. Om man blir sugen på en varmdusch finns även ett duschrum för det. Då får man börja med att hugga ved för att göra upp en eld, hämta vatten från sjön som man värmer upp och därefter kan man blanda vattnet i duschrummet.

Jag och Markus bodde i ”Olof” kolarkoja. Så obeskrivligt mysigt och båda sov hur bra som helst. Det är någonting särskilt med att somna intill en sprakande eld.

Inne i kojorna stod våra matkorgar som bestod av wraps, ostar, vindruvor, korv, kex, choklad och äppelmust. Vi hade dessutom med oss en del extrasnacks.

Det var med stor entusiasm vi kastade oss på vedhuggningen. Någonting man inte gör allt för ofta som storstadsbarn. Lyckligtvis behövde vi mycket ved för att det skulle räcka till lägereld, kojorna och bastun (som man naturligtvis eldar själv).

Strax innan det blev mörkt begav vi oss ut i skogen för att plocka svamp till förrätt, och vi hittade en hel del trattkantareller. Dessa stekte vi och åt tillsammans med ostarna på kex framför första lägerelden. En mycket fantastisk stund tillsammans.

Vi spenderade nog en timme framför brasan innan vi flyttade in till samlingsmilan där vi dukade upp middagen och spelade sällskapsspel. Drack lite vin, höll brasan vid liv och åt en väldans massa godis. Redan vid klockan 21 verkade vi vara de sista vakna.

Klockan blev halv ett innan vi kände oss klara med spel och redo för bastubad. Det var en liten promenad genom den mörka skogen för att komma ner till sjön och flytbastun, som var kall när vi kom fram. Därför inledde vi bastubadandet fullt påklädda innan vi fick upp värmen. Det blev även ett snabbt dopp i det iskalla källvattnet. Sammanfattningsvis världens bästa kväll.

Vi vaknade vid nio, och då gick jag och Markus ut för att plocka blåbär och lingon till frukosten medan Malin och Kristoffer gjorde pannkakssmet. Det slutade med en massa blåbär och lingon. Pannkaka, äggröra, fattiga riddare och kokkaffe. Och förstås en massa mys framför brasan.

Trots att det var lite utav en lyxhajk blev vi tillslut alla trädkramare ändå och levde lyckliga i alla våra dagar. Och för att kompensera för allt skogsligt beteende åkte kvartetten direkt hem och duschade innan flickorna bytte kängorna mot klackskor och pojkarna drog på sig skjortor. Sen tog vi bilen in till stan och beställde in 17 olika smårätter på en tapas restaurang. SEN levde vi lyckligt i alla våra dagar.

Jag kan verkligen rekommendera alla att åka hit. Vi kommer definitivt tillbaka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s